Travis har idag haft sin sista inskolningsdag på dagis innan det är dags att på måndag börja där på heltid. Precis som dagarna innan gick det strålande även idag, han har för första gången varit med på lunchen och där åts det med godan aptit då det bjöds på kroppkakor.
För min del var det första gången jag lämnade honom till dagis för att sedan traska hem igen, Rickard sa så fort vi lämnade förskolegården: "Det där gick väl bra?" med ett leende på läpparna.
Han har ju haft hand om inskolningen och lämnat honom nu tre dagar innan så han är redan varm i kläderna. Jag å andra sidan kände mig mer eller mindre halv ,och det var först nu ljuset gick upp att min lilla skatt faktiskt blivit stor.
Men jag känner mig långt i från otrygg över att ha honom på dagis, det känns helt klart toppen med personalen och miljön, det är bara i tankarna jag ska vänja mig vid det nya. Det känns i mammahjärtat, och just därför är det så skönt att han i nuläget finner sig så fint i situationen.
Han är i en sådan härlig period just nu, alla steg i utvecklingen har sin charm och det är nu vi ser hur han på ett helt nytt sätt gör sig stor, upptäcker och engagerar sig i omvärlden och mötet med andra människor.
När vi kom för att hämta honom efter lunchen var han och myste, pussade och kramades med en flicka på sin avdelning som är ett par år äldre än honom. Det gick inte annat än att känna sig varm inombords och le ett stort leende!
Han somnade nästan med vällingflaskan i munnen nu ikväll, vi var i simhallen i eftermiddags, så nu kommer han sova gott!


Nu väntar Let´s Dance och en skön och avkopplande kväll i soffan!