Vaknade med ett leende på läpparna.
Kände mig riktigt utvilad och så hörde man lillemans glädjetjut intill i sin säng. Så härligt! Nu sover han förmiddag och sitter här och funderade på om vi skulle ta en promenad när han vaknar.

Ringde ett samtal först ang. bilen. (De skulle ha kommit igår och hämtat den men dök aldrig upp. Ringde då också och de skulle ringa upp.. men inte.) Jisses vad sur och arg han lät på mig. Jag var bara trevlig och undrande. Frågade bara om när hans skulle komma. 
Han svarade ngt i stil med: "Men du förstår väl att vi har lite annat för oss här. kommer väl ngn gång när jag får en lucka." 
Jag sa: "Ja, klart jag förstår det. Det är ingen fara. Skulle bara kolla så du inte glömt det."
Hans svar: " Klart jag inte gjort, det förstår du väl"

Ojojoj. ursäkta att man finns känner man då.

Betyder det att han kommer imorgon, nästa vecka, i maj eller vad? Aja, den som lever får se.
Tänka sig vad ens humör åker i botten då.