tuesday, and I´m in love!

Sitter här efter en givande dag och inväntar de desperata hemmafruarna på femman. Kollade just tv-tablån och kan konstatera att hockeyn för tillfället har högsta prio runt om i vårt avlånga land. Jag är inte ett inbitet fan så jag hoppar det och siktar på lite fyiskläsning och därefter sängen istället. Får helt enkelt hålla mig till tåls tills nästa vecka istället.

Kan dela med mig av bilder av Travis: vårt allt!



Busfabriken

Är som bekant ingen hejare på flitiga uppdateringar och har under den senaste tiden sackat efter helt. Men "bättre sent än aldrig.."

Jag och mina pojkar besökte Busfabriken i lördags. En fröjd för vår lilla ögonsten. Innan gick in sa Rickard och jag till varandra: "Vi får se hur länge han orkar hålla igång" Men det visade sig vara den omvända frågeställningen: "Vi får se hur länge mamma och pappa orkar hålla igång"
En uppskattat besök med andra ord. Travis var i paradiset och rutchkanorna av alla dess slag var det som gillades bäst. Han slängde sig gärna rätt ut och vred och vände på sig när antingen jag eller Rickard höll om honom. "Vill själv!"
Här kommer ett axplock av bilder:

  
Här cyklas det runt en bana

  
   
Spännande med bollhav!

 

Kollar in figurerna


   
Här åks det rutchkana med både mamma och pappa.



En nöjd och glad kille efter en heldag i

Välmående

Hemmastudier inför morgondagens tenta i algebra står på schemat. Travis är hemma och sällskapar mig och lättar upp min dag! Han är i en så härlig period där det händer så mkt med hans utveckling, börjar komma fler ord och han gör sig förstådd på ett helt nytt plan nu. En riktig klätterapa har han blivit med, på gott och ont. Härligt att han kan leka så bra men hjärtat sitter i halsgropen på mig och Rickard varje gång han lyckas bestiga något nytt möblemnag och börjar dansa och spexa där uppepå. Då ligger inte hans främsta fokus på vart han ställer sig. Bus!

Han har för övrigt varit hemma hel veckan. Just när vi trodde att hans magsjuka vänt kom den tillbaka igen under måndagskvällen. Tre kräkomgångar och sedan blev jag hemma med honom under tisdagen och Rickard bytte av mig igår. Men nu är han (peppar, peppar) mycket bättre och har börjat äta igen. Vårt lilla hjärta ♥
Så imorgon blir det förskola igen för första gången på en vecka nu. Vi får hoppas på att vi fått vår beskärda del av alla baciller som florerar i dessa tider nu på en stund.

Aptit på g

Denna vecka har inletts med två reodvisningar under förmiddagskvisten och sedan har en lugn eftermiddag passerat här hemma.
Rickard har måndagsledigt från jobbet så Travis är hemma tillsammans med honom dessa dagar. Vid lunch började det lilla livet visa tendens till att vilja äta. Äntligen! Han har bara skakat på huvudet åt allt vi erbjudit honom de senaste dagarna. Vatten har han hela tiden önskat men i matväg har det tagit stopp. Men nu verkar vinden ha vänt och Travis gapar efter mat här hemma. Så skönt att återse våran annars så matfriska lilla kille!
En sväng till lekparken har vi hunnit med. Travis fullkomligt älskar rutchkanan. "weeeiii" låter det för var gång han entrar nerför den. Härligt! 

På bättringsvägen

Idag är vår lilla älskling betydligt bättre. Han fick sova mellan oss för att vi skulle ha bäst koll. Vi kände på honom titt som tätt och märkte att den höga febern la sig. Mycket riktigt så på morgonkvisten var han pigg som en lärka och tempen visade endast 37,5 och då utan panodil i kroppen. Han har hängt i hela dagen, dock utan större aptit under förmiddag/lunch men med vilja att dricka desto mer.
Det härliga vårvädret har bidragit till att vi varit ute en stund idag med lilleman. Han har traskat runt gården i den mån han orkade sedan har vi haft en mysdag inne med lek och skön avkoppling. Har hunnit med lite städning med, och så tvätt på det.

Ikväll är det årsfest med brandkåren. Det var tänkt att både jag och Rickard skulle gå, men jag valde att stanna hemma med Travis eftersom han inte är helt frisk ännu. Så vi har haft det fortsatt mysigt och nu sover han gott i sin säng.
Nu väntar goda räkmackor och sedan glass och Robinsson på det.

Trevlig kväll till er alla!


 

Travis är sjuk!

Igår kväll var det Travis tur att drabbas av magsjukan.
Han kräktes två gånger med start klockan 20 över nio. Fick duscha av honom medans Rickard fixade lakansbyte (gånger två) och köra en maskin tvätt. Jag intog sedan en madrass bredvid hans säng för att hålla överiskt under natten. Lilleman sov  oroligt med hög feber som sedan har hållt i sig hela dagen.
Han har legat utslagen i min famn och inte velat släppa.. det gör så ont i mammhjärtat när jag ser att han inte är sig själv och har ont av feber och värk. Han har hela tiden velat dricka vatten, vilket känns som ett bra tecken. Lite yoghurt och yttepytte banan har han också fått i sig. (Han har inte kräkts mer än de två gångerna igår kväll, och vi får hålla tummarna för att det förbli så.)

När febertoppen slutligen snuddade vid 41grader efter att  Rickard kom från jobbet kastade jag mig på telefon och ringde sjukvårdsupplysningen. Jag fick goda råd av en trevlig kvinna som bad oss öka dosen panodil och även kontra med flytande ipren och bad.
Dessa tips har gett resultat då Travis började "prata" och började bli något som när sig själv nu ikväll, och nu sover han sött i sin säng. Vår lilla älskling ♥

Softis

Har haft en rikigt mysdag med sonen idag. Jag hade egentligen hemstudiedag på schemat och Travis skulle spendera dagen på dagis. Men jag stuvade om planerna, la böckerna åt sidan och hade Travis hemma.
Så vi har tagit hela dagen med ro. Jag har fixat och städat när lilleman sov mitt på dagen. Vi rundade av med en tur till affären i stan och en visit hemma hos syster ,innan det vankades middag här hemma när Rickard kom från jobbet.

Travis har sedan i måndags kväll/natt fått tillbaka sin förkylning. Han var lite hostig när jag lämnade honom på dagis i tisdags, och när jag kom för att hämta honom hade hans ögon fått sig en törn av förkylningen. Det var resultatet av att han torkat sig för näsan och sedan gnuggat sig i ögonen. Igår var det endast på det ena ögat och idag ser det fint och rent ut. Han har fått koksaltlösning i näsan för att begränsa att slaggprodukterna tar sig upp i ögonen. Detta tycks ha gett reslutat, vilket är jätte skönt för honom förstås. Ingen ögoninflammation av det smittsamma slaget, utan en biprodukt av förkylningen och gnuggandet.

Men nu hoppas vi snart kunna säga hejdå till allt vad förkylningar heter och vänta in mildare väder av det vårfina slaget. Tror vi alla behöver lite sol, fågelkvitter och sköna vårdagar. Det gör så mycket för kropp och själ!

Ett bildinlägg

Passar på att lägga in ett par bilder från våran senaste simhallsvisit som ägde rum för ett par veckor sedan. Sannas syster Ida var med och fotograferade Melvin, och Travis halkade med på ett par kort. En massa tack för dessa, det är verkligen uppskattat då det är lite trixigt att fota själv när vi besöker Trollgölen =)


Killarna utforskar och försöker fånga vattnet


Att klättra står högt upp på listan




Favoritbilden:




På väg till vattenfallet och senare till rutchbanan



En färdigbadad och nyduschad Travis som är go, nöjd och glad! (När hans hår är blött framträder hans lockar som bäst.)

Lite pics

Börjar med att lägga in lite bilder sedan kusinerna lekte här hemma i tisdags i sin koja:


   

Efter lek och stå hej är det alltid lika kul att ta ett litet bad/dusch under kranen för lille Gustafsson, och extra intressant  är det att försöka fånga vattenstrålen:

  

Envisa förkylning

Igår lyckades jag inte kunna logga in på min blogg, men idag ser det iallafall ljusare ut. Så jag gör nu ett försök till ett inlägg.


Travis förkylning gick tillbaka igår, eller rättare sagt natten till igår. Han hade svårt att sova då en envis hosta störde hans sömn. Det repade sig något till morgonen vilket bidrog till att vi inte kontaktade vårdcentralen i varje fall.
Jag var hemma med honom fram tills ett då Rickard bytte av mig. Då var Travis ännu bättre än innan eftersom han till sist lyckats få upp en massa slem.
Jag åkte till Linda för att möta upp henne och Jenny, och vi satte oss med vårat geometri och artimetikprojekt. När jag kom hem till middagen besvärades Travis ännu mer av hostan. Men tack vare en slemlösande hostmedicin som jag införskaffat höll det sig i schack igår kväll och inatt, och fortfarande gör det så. Så skönt! Vi får hoppas på att det följer den trenden.
Han är pigg och glad för övrigt, och visare envist sin mamma och pappa att hostan minsann inte stör honom. lilla hjärtat♥

Crazy hairday

Måste passa på att lägga in ett inlägg med Travis sköna frilla, som han hade häromdagen:





Behöver jag tillägga att det är dags för att låta saxen göra entré på denna hjässa?!

lite bilder


Nova på morgonkvisten


Travis nyvaken

 
Bild 1 av svartvita: Elin
Bild 2 av svartvita: En spexande Nova


Travis dansar och är glad

   
Vid lunchen+Novas teckning till Daniel och Elin

Lärorik föreläsning

Sitter nu här under kvällningen i goa hederliga mysbyxor och andas ut efter dagen.
Vi har haft ett seminarium med nytt upplägg som funkade kalas bra, läraren var trivsam och arbetssättet funkade verkligen så att kunskperna befäster sig (precis som det alltid ska vara men inte alltid är) på ett bra sätt. Så jag måste säga att jag är nöjd över studiedagen, nya fräscha krafter jämfört med den undervisningsmetod som gårdagen bjöd på.

Nu när vi ser att  att det viktigaste ser ut att klaffa på dagis: tryggheten och att Travis trivs är satt i verket för stunden kan lite mer fokus läggas på pusslandet med hans tider. Vi är ju rookies vad det gäller barnomsorgen för våran son så då visste vi såklart inte hur det skulle funka med tider, hur mycket som behövs åt hämtning och lämning. Är enklare då bägge parter har arbeten med fasta tider som följer ett givet mönster. Men så är inte fallet här, utan mitt schema ser annorlunda ut från dag till dag och vecka till vecka, samt Rickards brandjour på det. Men allt är till att lösas! Är en utmaning och nu börjar jag känna mig lite mer varm i kläderna och har lite mer hum om hur mycket tid som går åt. Skönt är det att kunna bolla tankar med andra som har barn på dagis, hur de gör och de som arbetar inom barnomsorgen som vet hur andra får till det på bästa sätt.

Veckostarten

Sitter här med en kopp te och kikar igenom mina favoritbloggar och gör en överskådning inför morgondagens seminarium. Snart väntas "Bonde söker fru-Bröllopet" på fyran. Efter att ha följt serien med böndernas jakt på den eviga kärleken kan det ju inte bli bättre avrundning på säsongen än ett bröllop som grädden på moset. Inte sant? :-)

Dagen har tillbringats i skolan efter att för första gången lämnat Travis på "riktigt" på dagis. Jag gick hem för att ta bilen med en lustig känsla i magen, obekant men inte negativ. Utan bara olustigt att veta att han inte är hemma-hemma, utan är så stor att han nu börjat förskolan.. Vetskapen om att han trivs som fisken i vattnet är så bra. Han vinkade av mig så glatt på morgonen för att sedan haja till när jag kom och hämtade honom i eftermiddag och upp i min famn! Han beskrivs som en glad prick som gillas av alla barnen (är minst på sin avdelning med barn som är mestadels tre år äldre, så han blir lite av "bebis" för dem) samt att han gett prov på sin aptit som heter duga.
Sovit hade han även gjort på efter lunch. Han sover annars på förmiddagen här hemma, har gjort lite försök till att få honom att somna senare då eftermiddagen blir tröttsam för honom annars, men inte lyckats.
Men på dagis föll det sig naturligt eftersom han har mycket nytt att titta, känna och upptäcka. och inte minst en massa barn som underhåller och leks med. Får se om denna sovtrend håller i sig, vore såklart bra men barn sover det de behöver och när de behöver. Får ta allt som det kommer!

Inskolningen tuffar på

Inskolningen rullar på i toppen bra takt, det märks på Travis att han känner sig mer trygg dag för dag. Personalen är kanon och Travis inskolningsfröken gillas av honom, det syns. Exempelvis idag då vi skulle hem så ville han vara i Karins famn när han fått på sig alla sina kläder och sedan vinkade han hejdå till mig och Rickard. Det är ett gott tecken om något. Så go han är!

Dock märks det att alla nya synuttryck avspeglar sig senare på sömnen. Han somnar på två röda när vi kommer hem och sover sedan i en och en halv timme. Han har sedan länge nöjt sig med en sovstund per dag men nu ser det ut att gå åt två tillfällen. Han är totalt färdig på eftermiddagen redan runt halv fyra. Som igår när vi besökte Carro, Daniel och Milo i Frödinge var han inte sig själv på hela eftermiddagen, han verkade inte veta riktigt vad han skulle ta sig för, jag förstod att han var trött och han somnade redan när vi backade ut från uppfarten då vi skulle hemåt.
Så imorgon ska vi försöka få in ett till sovtillfälle och se hur det resulterar i nattningen till kvällen sen, tyckte det skulle vara en bra dag att testa då faktiskt helgen börjar och då kan vi testa utan att det kommer påverka våran sömn om han nu möjligen är uppe längre än vanligt.

Blev visst ett långt inlägg.

Summan av kardemumman är i varje fall att Travis funkar fint på dagis och att vi känner oss trygga i att snart lämna honom där, och självklart tar vi dag för dag och ser hur utvecklingen och runtiner kommer. Det får han sin gång, det är ju en stor omställning att börja förskolan.

Travis går allt mer

Sedan Travis tog sitt första steg strax innan födelsedagen i början på december har det blivit två steg hit och två steg dit på sin höjd. Han är så försiktig vår lilleman och gillar att ta det säkra före det osäkra. Såklart får allt komma i sin takt, är ju bra att inte hasta iväg något utan att han får känna sig säker på sin sak i olika situtioner.
Sedan juldagen (då fick han för övrigt sin åttonde tand, har glömt att nämna det) har det ökats på till att bli fem steg stundtals och sedan ner på backen igen. Men på något sätt verkade allt lossna igår kväll precis innan sängdags, då plötsligt började han traska mer än vanligt och när han trillade ner så var det bara att ställa sig upp igen och gå vidare. Så idag har här gåtts mer än någon annan dag. Är så härligt att få vara med och upplevas.
Eftersom han skolas in på förskolan i nästa vecka har jag hela tiden tänkt att hans träning till att börja gå inte kommer att få ses av oss utan istället av personalen och de övriga barnen på dagis. Men nu är jag så glad över att ha fått vara med om hans begynnelse till gåendet. Är ju trots allt två veckors inskolning och då hinns mkt med att ses här hemma då han inte är hela dagar såhär i början, sedan kommer han förhoppningsvis inte behöva gå hela dagar alla veckor. (allt beroende på hur mitt schema läggs, vet inte i nuläget)
RSS 2.0