Ja, det dröjer inte länge tills lilleman börjar på dagis som ligger endast ett stenkast härifrån. Det är med blandade känslor som jag snart ska börja studierna igen. Jag är riktigt taggad och ser verkligen fram emot att läsa, det är inte där ororskänslorna tar vid. Utan det faktum att vår lille plutt ska till förskolan snart. (Vart tar tiden vägen?!)
Okej, ett par månader till dröjer det allt. I början av januari hoppas vi får plats så inskolningen kan ta vid. Jag börjar i december så Rickard får ta ut föräldrarledigt i den mellanperioden och kanske även ta hand om inskolningen då jag ännu inte vet mitt schema förrän längre fram. Har inga som helst tvivel om verksamheten utan att jag inte längre kommer tillbringa hela dagarna med Travis. Jag har ju jobbat på dagiset han förhoppningsvis ska börja vid och det är en kanon bra och trygg plats med kompetent personal!
En mammas naturliga separtionsångest med andra ord, då jag inser att liten blivit stor.
Men det månader som är kvar ska vi verkligen ta vara på, precis som vi hittintills har gjort!