Efter att duschen tyckte Rickard att det var på tiden att jag slå en signal till BB i Västervik, så jag ringde dit efter lite tjat från sambons sida. Barnmorskan som jag pratade med välkomnade oss och tyckte det lät som att jag hade förvärkar. Så vi packade det sista och satte oss i bilen mot Västervik. Pratade med min syster som när vi åkte och hon trodde att vi skulle bli inskrivna vilket jag inte var på det klara med. Jag var inställd på att vi skulle få bli hemskickade. Men när vi väl var på plats och hade tagit ett ctg kom barnmorskan in och undersökte mig, då var jag öppen 5cm så inskrivning blev det allt. Lavemang och dusch på det för att sedan visas vi in till förlossningssalen. Klockan var halv två då om jag inte missminner mig.
Värkarna tilltog och undersköterskan Marie kom in och servade oss med lite saft. Barnmorskan Tommy frågade om jag ville ha smärtlindring vilket jag tacakde nej till. Testade dock lustgas, andades in en gång men gillade den inte så det blev Rickards masserande av ryggslutet som var min smärtlindring.
När barnmorskan för andra gången undersökte mig (efter att blivit inkallad av undersköterskan då hon tyckte att jag snart började krysta) så var jag mycket riktigt öppen fullt. Tänk vad kroppen går per atomatik. Dock hade inte vattnet gått så Tommy fick ta hål på hinnorna. Han hann inte få på sig stänkförkläde vilket resulterade i en kanonblöt barnmorska då vattnet fullkmligt exloderade ut. Ja det var känslan i varje fall, häftigt.
Ett par krystvärkar senare, närmare bestämt 04.28 den 8 december såg Travis sitt första ljus!
Att få barn är den absolut häftigaste upplevelsen jag varit med om och jag skulle så här i efterhand kunna föda gång på gång bara för känslan. Men nu har vi våran allra finaste skatt i våra liv och vi är så glada. I framtiden (troligen efter studier) kommer ett syskon om det vill sig.
 

Travis endast någon timme gammal!