Sedan Travis tog sitt första steg strax innan födelsedagen i början på december har det blivit två steg hit och två steg dit på sin höjd. Han är så försiktig vår lilleman och gillar att ta det säkra före det osäkra. Såklart får allt komma i sin takt, är ju bra att inte hasta iväg något utan att han får känna sig säker på sin sak i olika situtioner.
Sedan juldagen (då fick han för övrigt sin åttonde tand, har glömt att nämna det) har det ökats på till att bli fem steg stundtals och sedan ner på backen igen. Men på något sätt verkade allt lossna igår kväll precis innan sängdags, då plötsligt började han traska mer än vanligt och när han trillade ner så var det bara att ställa sig upp igen och gå vidare. Så idag har här gåtts mer än någon annan dag. Är så härligt att få vara med och upplevas.
Eftersom han skolas in på förskolan i nästa vecka har jag hela tiden tänkt att hans träning till att börja gå inte kommer att få ses av oss utan istället av personalen och de övriga barnen på dagis. Men nu är jag så glad över att ha fått vara med om hans begynnelse till gåendet. Är ju trots allt två veckors inskolning och då hinns mkt med att ses här hemma då han inte är hela dagar såhär i början, sedan kommer han förhoppningsvis inte behöva gå hela dagar alla veckor. (allt beroende på hur mitt schema läggs, vet inte i nuläget)